Jag är så jävla trött på att inte få sova på nätterna. Utan sömn så blir mitt humör inge bra och när ja inte är på bra humör så tänker jag och när jag tänker blir det bara skit. Hatar såna dagar när tankarna inte går att kontrollera, det känns som att bakslag och det har jag inte tid eller lust med.
När jag tänker tillbaka på allt skit jag har gått igenom så känns det fortfarande lite tungt, känns orättvist att jag skulle behöva gå igenom den skiten men jag känner som sagt lite tacksamhet då jag har fått en helt annan syn på livet. Men på såna här dagar så känner jag mig mest ledsen över att jag inte har fått den uppväxten alla barn förtjänar. Men va tjänar jag på att sitta och tycka synd om mig själv, inget alls.
Angående min livssituation just nu så är det väldigt frustrerande att jag inte har något eget jag kan kalla hem. Jag är väldigt tacksam över att jag får bo hos Tina men missförstå mig rätt när jag säger att det inte känns som hem då jag bor hos Henne om ni förstår. Känner mig ivägen och känns som jag utnyttjar hennes välvilja så jag gör allt för att göra rätt för mig. Därför fick jag idag dåligt samveten när jag sa att jag inte orkade hämta Thea på dagis pga mitt humör idag.
Jag vill kunna klara mig själv, har alltid fått gjort de så därför är det extra svårt att be om hjälp och även ta emot den. Om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig misslyckad när jag måste ta emot hjälp. Något jag måste lära mig att det är okej att få hjälp ibland för man klarar inte allt själv hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar